Lyssna på de äldre

00:03 Vi hade femårsfest för henne hemma hos Anette Antlust och hon blev tröttare och tröttare. Hon blev mer och mer medtagen men hon kämpar på. Sen säger Linnea till Anette och sin mamma att nu får vi nog ringa efter en ambulans. 00:36 Donavt är så dåg hon. 00:46 I det här avsnittet så träffar jag Bosse, 86 år gammal som har arbetat som frisör i hela 70 år och han går fortfarande till jobbet varje måndag. Ett yrkesliv som sträcks i över större delen av hans liv. Vi pratar också om hans uppväxt och hunden Buster som väckte en kärlek till hundar som har följt honom genom hela livet. 01:07 Bosse tas också tillbaka till ungdomens nätter på Nalen och till tiden som ung FN-soldat i Gaza. 01:15 Med det här samtalet rymmer också en av livets allra största sorger. 01:20 Bosse berättar om sitt barnbarn som dog i cancer bara fem år gammal och hur en sån här förlust har följt med honom genom hela livet. 01:29 Det är ett samtal om ett långt yrkesliv, ungdomens äventyr, hundar och starka minnen. Men också om familj, sorg och det är erfarenheter som stannar kvar genom hela livet. 01:42 Då står det bara för mig, Jonas Hulbäck, att önska er en trevlig lyssning. Nu kör vi! 01:56 I dagens avsnitt hörni så har jag tagit mig till Älvsjö söder om Stockholm för att bege mig hem hit till Bosse, 86 år gammal. 02:10 Stilig man i en ljusblå skjorta och en fin mönstrad marinblå skarf va, eller hur? Ja. Vad fint klädd du är idag, Bosse. Tycker du? Ser du alltid ut så här? 02:22 Ja, ungefär. Jag har polotröja ibland och bror aldrig på vänret. 02:27 Ja, jag förstår. Du, vi ska prata om ditt liv idag. Ditt hittills 86 år långa liv. 02:36 Det blir en trevlig pratstund tillsammans. 02:38 Jag hoppas. 02:39 Jag ska berätta för lyssnarna att innan vi tröck på Wreck här och började spela in... Då sa du till mig att jag har en grej som jag glömt säga. 02:52 Jag har fått Nobels fredspris. Och jag höll på att ramla av stolen. Och jag sitter ju faktiskt här med Alfred Nobels fredspris. Vackert inramat i en guldig ram. 03:05 Men Jonas, jag sa inte fredspris för att hålla dig på lite halsen. Så sa jag att jag har fått Nobels Nobelpris. Ja, precis. 03:15 Vad är det här för? 03:17 Det var förmodligen från 1968 då Nobelkomiteen i Oslo hade problem med vem ska vi ge Nobelpriset i år? 03:31 Och då var väl någon som kläckte idén att ja men alla de här FN-soldaterna som har gjort fredstjänst, det kan väl vara något? 03:43 Och då tände de på det och jag läste en notis om det är en liten notis i DN. 03:49 Men jag tänkte inte mer på det. Jag tänkte att det blir väl ingen mer med det. 03:55 Men sen så gick det några månader och sen kom det ett stort rekommenderat brev. 04:00 På posten. Och jag tänkte vad är det här nu? Jag hade glömt hela den där situationen. Och då tog jag upp det här. Och då är det där fina diplomet i relief-tryck. Och då kom jag ju på att den där lilla notisen jag hade läst idag. 04:17 Ja, precis. 04:19 10 december 1988 så får då Bo Harry Wallén Alfred Nobels fredspris. Ja. Och det är för att du har ju varit FN-soldat tidigare. Ja. Det är ju en del av ditt liv som vi ska prata mer om. En annan del som jag också måste nämna är att jag hade först en tanke om att vi skulle ses på en måndag. Men det gick icke. För Bosse 86 år jobbar fortsatt på måndagar. Ja. Ja. 04:46 Du är fortsatt frisör. 04:49 Ja. En karriär som har pågått över 70 år. Ja, och jag älskar fortfarande mitt jobb. 04:54 Jag förstår det. Ja. 04:57 Jag sa det till mina kära kollegor här, Jeanette och Gustav innan inspelningen. Jag var lite osäker. 05:05 Man kollade frisyren lite extra noga. Får jag godkänt eller något du skulle vilja ändra innan vi sätter igång? 05:11 Ja, det är en sån där yrkesskada. Man kollar ju. 05:14 Ser det okej ut? 05:16 Ja, jag tycker det är jättebra. 05:17 Inget sista fix? Nej. För nu rullar kamerorna. Ja. Okej. Då kör vi igång. Ja, ja. 05:25 Vi ska ta oss tillbaka till 1940 när du kommer till denna jord. 05:33 Kan du berätta lite kort om din familj? 05:37 Ja, min mamma och pappa. 05:40 Margit och Harry de gifte sig 1933 och jag föddes på ett BB vid Torids plan tror jag det låg som heter Propatia 20 april 1940. 05:57 Och vad jag förstår efteråt så var jag mycket efterlängtad för att de var ju gifta i sju år innan jag kom till världen. 06:08 Och i samma veva så köpte min pappa en tomt i Stusta. Det var ju pionjärmarker då. Mm. 06:20 Och byggde den första kåken på Långsjövägen som det hette då. Det hette efter ännu äldre gamla kyrkovegen. Just det. Och det heter nu Stambanevägen. 06:33 Och där byggde de själva ett småhus då. Och ja, där bodde vi ända fram till 1945. 06:43 Då mina föräldrar köpte en tomt på Tolmansvägen. 06:47 I samma område då? Ja, i samma område. 06:50 Och det var en tomt som hade blivit över för det var så mycket sprängning på. 06:56 Det var ett stort, stort berg där. 06:59 Och den ville ingen ta för det var så mycket jobb på. 07:03 Okej, det var sprängning för att jag förstår. Ja, ja, ja. 07:06 Men min pappa han tog och köpte den i alla fall. Och tog all den där sprängningen. Och sen blev det ett hus. Och det blev klart till julen 1945 tror jag. 07:23 På självas till julafton. 07:25 Ja precis. 07:26 Vilken tajming. 07:27 Ja det var inte klart precis. Men det fanns ingen trappa av det. Men vi flyttade in då i alla fall. 07:34 Då måste jag fråga, hur gjorde ni med julgranen då? Har ni den i huset? 07:39 Ja, den bar min pappa färdigklädd upp till, som vi sa, bygget. Vi kallar det för bygget. Och jag sa, ska vi sova i bygget? Jag förstår. 07:51 Men granen skulle in. Ja, precis. 07:54 Men du, dina föräldrar, mamma Margit född 1912 och pappa Harry 1909. Ja. Vilka var de? 08:04 Min pappa, han var son till min farfar som hette Elis och han jobbade som kolutkörare på en firma som hette John Enekvist som låg i Gamla stan. Eller i, förlåt, Värtahannen. Kolutkörare? Ja, det var ju koleldat i alla fastigheter på 30- och 40-talet. Ja. 08:29 Så de körde ut kolen då till alla husen runt om i innerstan i Stockholm för att kunna hålla värmen uppe? 08:37 I stora säckar då. 08:39 Det låter som ett tungt jobb. 08:41 Ja det måste ha varit jättetungt. Och min farfar tog stryk så att han slutade lite tidigare för han var slut i kroppen. Och du vet de var ju de där tunga kolsäckarna ner i trånga källar i rummen och det var verkligen slitigt. 08:59 Så din pappa och din farfar jobbade i tillsammans? 09:02 Ja, det gjorde de. 09:04 Och sen då som min pappa började i början på 50-talet tror jag det var. 09:12 Då började han köra taxi. 09:16 Och det gjorde han hela tiden ända tills han inte orkade längre med det. 09:23 Om vi stannar kvar på pappa Harry ett tag. 09:27 Det låter som att han har jobbat väldigt mycket. Har han varit närvarande i familjen? 09:32 Ja, det var han också. Men som sagt, det här med taxijobbet, till slut så körde han själv. Ja... 09:42 Han körde hemskt mycket och han var hemma och tvättade bilen. Mamma tvättade bilen och så var han ute och körde igen. Så det var mycket slit. 09:54 När du ser tillbaka på den perioden, vad känner du då? 10:00 Jag förstår ju honom bättre än kanske efteråt. 10:06 Han var hemma och sov i stort sett så var han ute och jobbade igen. 10:12 Och sen den generationen, de var ju inte så mycket med barnen. Barnen skulle väl ut och leka och sånt där. 10:22 Mamma Marget då? 10:24 Hur skulle du beskriva henne? 10:25 Hon var ju hemma, det var ju alla då. Men hon hade jobbat på... 10:32 Som ogift på en fin firma som sömmerska som heter Leja kommer jag ihåg. 10:41 Och hon jobbade ju hemma också vid sidan av hemmajobbet som sömmerska och sydde till fina klänningar till tanterna. Fantastiskt. Och vem var du som barn då? 10:59 Lilla Bosse på 40-talet och 50-talet. 11:04 Ja, jag gick i Snettringes småskola som det hette då. Och där gick man i första och andra året. 11:13 Och då gick vi ju ett gäng... 11:17 Som fyllde på vart efter vi gick hemifrån så anslöt de som var på väg till skolan. 11:26 Vi var ett gäng och en gammal kompis har jag fått kontakt med på äldre dagar som bor i Trosa. Jag var hemma hos honom i förra veckan och vi satt och pratade om gamla minnen och tittade på kortet. 11:41 Underbart. Hur länge sedan var det du hade träffat han sen sist då? 11:45 Det var nog, han flyttade från Stustad då, så då upphörde kontakten. Ja, det var nog, ja det måste ha varit... 11:56 70 år sedan? 11:58 Ja, 65-70. För vi var ju tillsammans under uppväxten då, när vi spelade i fotål tillsammans. 12:07 Men hur fick ni kontakt med varandra igen? 12:10 Jag var rätt lustigt, för Janne som han heter, han ringde till mig och... 12:16 Frågade efter en tjej som hette Monica om jag hade. Jag blev jättesnop med när han kände. Men han började fundera efter gamla skolkamrater då. Han var ju förtjust i den här Monica då. 12:36 Skulle han ta upp jakten på Monica igen? 12:38 Ja, han har försökt. Men du vet, tjejerna de gifte så hade de inte samma namn längre. 12:46 Nej, han har inte fått tag på en. 12:49 Hur var det mötet med en gammal klasskompis? 12:52 Ja, det var jättetrevligt. 12:55 Vi kände igen varandra direkt. 12:57 Ni gjorde det? Ja. 12:59 Otroligt. Ja, det var jättekul. Var det någon gamla minne ni drog upp? Någon anekdot? Någon hyss eller bus ni har gjort? 13:08 Vad minns ni tillbaka tillsammans? 13:10 Ja, det fanns ett ställe som vi kallar för kärret nu. Ja, det är ett bostadsområde nu. Där vi hade fotbollsplan. Ja. 13:19 Och då snickrade man ihop mål och det själva. Och sen det drog sig, det var ju mycket ungar då så att Det var ju fullt med folk, vi kunde dela fotbollslag nästan varenda dag. 13:34 Och sen man kom hem då, slängde in väskan så frågade mamma, har du nu läxor? Ja, jag tar det. 13:42 Och så stack man iväg. 13:45 Vad minns du mer från tiden på tolvmansvägen? När du sitter här i soffan nu, 86 år gammal och tänker tillbaka, hur... 13:53 Hur var livet som barn där? 13:56 Det var ju jättefint. 13:58 Det var det verkligen. Man cyklar ju överallt vad man än skulle. 14:05 Sen hade jag en kompis som var tvåare äldre än mig också. 14:11 De höll på med backhoppning. 14:15 Fast jag var yngre då så var jag med på det också såklart. 14:21 Det har jag alltid funderat på. Alltså backhoppning, hur börjar man träna det? Första hoppet måste ju vara katastrofalt. 14:28 Ja, det är fruktansvärt. Men äldre kompisarna, när de åkte ut, då åkte jag också. 14:37 Hur var första hoppet? Ja, det var ju läskigt. 14:41 Till slut så fixar man det. Fantastiskt. Men det var ju en ganska liten backe. Älvsjöbacke med älvsjö gamla idrottsplatser. Man kanske bara hoppar fyra, fem meter. Men det var ju stort i alla fall. 14:56 Det är fyra, fem meter för mycket om du hör mig. Musik. 15:08 Även den här säsongen så är Riksbyggen med som samarbetspartner och kompis till podden. Och då är det framförallt deras boendekoncept Bonum och Vivum som vi brukar prata om. Ni som lyssnar på den här podden vet ju hur mycket jag pratar om att livet ska fortsätta vara just livet. Oavsett hur gammal man blir. Att vi ska fortsätta vara nyfikna, träffa människor och göra det vi tycker om. 15:34 Och det är tanken bakom bonum och vivem. Bonum är riksbyggens bostäder för dig som fyllt 55 och vill ha ett bekvämt och lätt skött hem men också en given social gemenskap. Här bor du nära andra i samma fas i livet med naturliga möjligheter att ses, umgås och hitta på saker tillsammans. Ett boende där gemenskapen helt enkelt är en del av vardagen. 15:58 Och sen så finns ju Vivum och det är Riksbyggens boendemodell för att tillsammans med kommuner skapa trygga och trivsamma boenden för äldre och personer som behöver extra stöd. 16:10 Och här ligger fokus på livet i boendet och hur man kan skapa en levande vardag och där de boende också får möjlighet att vara delaktiga och påverka sitt boende. För mig så känns det här som en väldigt fin tanke att även när våra behov förändras i livet så ska vi fortsätta få känna gemenskap, trygghet och delaktighet. 16:31 Jag älskar de här boendekoncepten som riksbyggen ligger bakom. Att liksom ett boende inte bara handlar om vart vi bor utan också om hur vi vill leva. 16:40 Är du nyfiken på Bonum eller Vivum och vilka bostäder som finns nära dig? Då kan du läsa mer på www.riksbyggen.se Tusen tack Riksbyggen! Hade ni några husdjur? 17:02 Ja, det var tack vare Buster, vår unboxer som jag lärde mig hitta i södra förorten. 17:10 Berätta. 17:11 Jo. 17:13 Man kom hem för att plugga. 17:16 Så sa mamma. Det är ingen idé du tar av dig för mycket för Buster har stuckit. 17:23 Då satt man ju bara och väntade för Buster. Han var som en boxer som stack iväg på egna utflykter. Och hade väl inte låst ytterdönsen gick utåt. Då hoppade han upp och så slog han i handtag och så försvann han. 17:38 Och sen så fick man sitta och vänta till att någon ringde. För sen hade han följt med någon vänlig person från Stustads station. 17:47 Och så ringde de och sa ja, vi har en hund här. 17:50 Ja, det är Buster. 17:52 Ja, det är Buster. Han är på rummen igen. Och du hörde väl mycket till saken också att det fanns ett konditori uppe i Stustadsaktion som hette Högklint. 18:03 Och... 18:04 Vid något tillfälle hade de gett honom någon gammal bakelse eller någonting. Och det där kommer han ihåg. Så det blev ju hans utlycks. Vad härligt. Det var då jag lärde mig hitta huddingen. 18:19 Boxenbuster. 18:21 Och sen dess har det varit hundar och jag har haft hund i hela mitt vuxenliv. Från chefer till Yorkshire. 18:29 Vad har det gett dig genom livet att ha en fyrbent vän? 18:34 Ja, otroligt mycket. Jag har ju alltid gillat att vara ute och jag är morgonpigg så att... 18:44 Men ni har ingen hund nu va? Nej. 18:49 Vi har svårt att gå förbi hundar. Vi får ögon samman med dem. Men vi har bestämt oss att vi ska inte ha någon mera hund. Vi ska inte ha någon mera djur överhuvudtaget. För att när vi bodde i villa då hade vi både hund och katt. 19:04 Men med ålder och sånt där. Jag tycker det... 19:10 Ja det kan vara så att hunden kan överleva en själv. Så jag tycker inte det är riktigt rätt heller. 19:17 Så vi har bestämt oss. Men ibland så får vi ett ryck. Och tittar på hundar. Men då stöttar vi varandra och säger att vi har ju bestämt. Vi ska inte ha någon mer hund. Men ibland så har det varit nära alltså. 19:41 Jag tänker skolgången då. 19:44 Hur tyckte du att skolan var? Jag tyckte det var kul. Första två åren i alla fall. I småskolan. Vi hade jättesnällfröken och sådär. Det var jättekul. Hade ni någon sådär... 20:03 Det hade ju jag. Nu pratar vi i 90-tal. Det är något helt annat. Men vi hade ju sådär roliga timmar och lite sådant där. Hade ni sådant också? 20:12 Det var i folkskolan sen när man började i trean. Då fick man cykla till Huddinge. 20:22 Okej, det var inte längre bort. 20:24 Ja, det hade vi. Och det var ju... 20:29 Jag och en kompis som heter Hasse Nikolajsen. 20:32 Vi drev den där roliga timmen och vi spelade sketcher. 20:37 Det var jättekul. 20:39 Hur kunde en sån sketch se ut? Vad fyllde ni roliga timmen med som barn? 20:43 Jag kommer ihåg en till exempel. 20:46 Det var en tidningsredaktion. 20:49 Hass och jag spelade redaktören och en spelar journalisten. Så journalisten kommer in med några nyheter och säger att det har brunnit där. Och redaktionschefen säger att det är gamla nyheter, gamla nyheter. 21:07 Och så hittar vi på något annat. 21:10 Redaktören säger att det är gamla nyheter, gamla nyheter. 21:14 Ja, och sen slutar det med att jag eller Hasse, jag kommer inte ihåg vem det var som var journalisten, kommer in på redaktionen med en knallpulverpistol och siktar och skjuter mot redaktionschefen. Och så säger han då, vad har hänt nu då? 21:35 Redaktionschefsskjuten. Ja. 21:39 Jag ville ha en riktig nyhet. 21:42 Otroligt att du minns det. 21:44 Det här är ju liksom över 70 år sedan. 21:49 Lever han idag, Hasse? Nej, tyvärr. 21:52 Det är många gamla kompisar som tyvärr inte finns längre. 21:58 Hur känns det när man har vänner från förr som... 22:03 Går bort den efter? 22:05 Ja, på sista månaden har jag haft flera kollegor som har gått åt. Ja, det är jättetråkigt och sådär. Men med åren så får man ju tycker jag en ödmjukhet. Man tar det inte för självklart att man ska slänga benar vid sänkantet för egen maskin. 22:27 Det är en gåva. 22:34 Jag tänker på ditt yrke, eller din passion, eller ditt liv kanske man till och med kan säga som frisör. När du säger att du har varit frisör över 70 år och jag räknar högt så är det ju sedan du var 16 år. Ja, 15. 15 år till och med. Ja, ja. 22:52 När började du känna av de här drömmarna om att bli frisör? Har du ett första minne? 23:01 Jo, det var väl i alla fall när man började bli tretton, fjorton år när man tyckte man började bli intresserad av tjejer och man började tänka på hur man såg ut själv. 23:12 Jag kommer ihåg att man hörde talas av någon yngre frisör som inte skalar av en så mycket. 23:21 Man cyklade dit men man blev besviken varenda gång. Och sen när det äntligen växte ut lite så sa mamma, nu är det dags att gå till frisören och klippa håret. Och då gjorde man det. 23:34 Och ja, man var inne i en evig ond cirkel tycker jag. Och sen när jag blev femton kanske, då tänkte jag att jag får ju bli frisör själv. 23:47 Nu tar jag tag i det här. 23:49 Ja. 23:51 Och då hade jag ju då försökt få tillåtelse att slippa gå åttonde året i skolan. Och börja på yrkesskolan istället. 24:04 Hur blir man frisör på 50-talet? Är det en utbildning då? 24:09 Ja, det var ju yrkesskolan som det hette, den frisörlinjen. Ja. Ja. 24:15 Jag ligger fortfarande på Polemsgatan. 24:20 Men det är gymnasielinje nu. 24:22 Och det var faktiskt hemskt fint upplagt. För att man jobbade två, tre dagar på salong. Och så gick man på plugget två, tre dagar och läste teori och sånt där. Så att man fick både teori och praktik. Och sommarlovet då när man slutade skolan när man var 15 år så började jag titta mig om efter salonger man skulle kunna få praktik på redan då. 24:54 Men det var flera ställen man var på och frisörer hade dåligt rykte. Det krökades mycket inom frisörbranschen. Jaha. Man drack till och med hårvatten när man hörde talas. Så första två salongerna, min pappa var med mig då, så luktade det sprit. Vad är hårvatten för något? 25:24 Ja, det vet man inte idag kanske. Nej, inte alls. Jo, det var lite doftande och en del var medicinska och sånt där, det lukta svavel om och sådär. Oj. 25:37 Så, ja. 25:39 Man tog till lite vad som helst för att känna berusningen. 25:41 Ja, man kunde rena det där på något sätt. Det gjorde... 25:47 Prata om att sila genom limper. Uppfinnelse rikedomen var tydligen stort. Men sen i alla fall kom jag till en salong på Långholmsgatan. 25:57 På Södermalm blir du? Ja, vid Horns Tull. 26:02 Mycket prope-salong med en jätteduktig chef som jag fastnade för mig en gång och... Ja, jag sökte upp dem och jag hade fått jobbet där. Men han trodde jag skulle komma till hösten. 26:20 Men jag kom dit redan första dagen på sommarlovet. Så sa han, kommer du nu? Ja, jag ska bli frisör. Jag vill börja med en gång. 26:32 Du ville sätta igång? 26:33 Ja, och på den vägen blev det. 26:37 Jag har en fråga. Du nämnde att när du var där 13-14 år och fick upp ögonen för frisöryrket och att du tittade på tjejer och man tänkte lite hur man såg ut och sådär. När jag tänker på min barndom så var det ju mer att man gick till frisören och man såg ut lite grann som man gjorde medan kanske tjejerna var lite mer upphiffade och var noga med att de såg ut... Menar du att ni pojkar då under 50-talet var noga med frisyrerna också? 27:07 Ja, det tycker jag. 27:09 Vad hade man för frisyrer då? Var det... 27:12 Ja, det börjar ju med på somrarna så började det komma italienska turister till Stockholm va. Man var ju mycket i Kungsträdgården och jag såg ju de där killarna, de var ju jävligt snyggt klippta va. Så att där fick jag inspiration och tänkte att ja, det blev lite italiensk lok. Ja, jag förstår det. 27:36 Hur var en italiensk lopp på 50-talet då? 27:41 De var ju inte maskinskalade utan de hade ju snygga frisyrer. Med sax och audio. 27:50 Trodde du då att du skulle jobba som frisör resten av livet? Ja. 27:55 Du kände det så starkt då? 27:58 Jag gillar det från första början. 28:01 Men finns det någonting mer än bara det här, förstår mig rätt, men det ytliga och det visuella om hur man ser ut som lockade? Eller fanns det något mer i yrket som kände att det här känns spännande? 28:14 Ja, det var ju min sociala kontakt som jag gillade med en gång att träffa folk och prata. 28:18 Det är en... 28:30 Karriär som har pågått i över 70 år som sagt. Vi ska prata lite mer om det men också annat smått och gott från ditt liv. Men först ska vi ta lite fika. Det är kardemumabulle dagens lärare. Det fanns ingen kardemummalängd men en bulle får vi ta i alla fall. Det är perfekt. 29:03 Hade du något favoritfikabröd när du var liten? 29:07 Ja, kardemummabulle. 29:08 Var det det? Ja. Det följde er än idag? 29:11 Ja, och min mamma hon bakade otroligt. Jag kommer ihåg när man kom från pluggen, man märkte ju när man kom hem att nu har morsan bakat. 29:22 Ja, då drog du på smilbanden. 29:25 Ja, då var det mjölk och bulle och färskbröd. Ja, vilken dröm. Och det var kardemummabulle. Ja. 29:31 Ja. 29:34 Innan vi går vidare på ditt vuxna liv om man uttrycker mig så. Så är det en del som jag faktiskt vill prata med dig om. Och det är ditt första jobb på Öland. 29:48 Vad? 13 år gammal? Vad hände där? 29:53 Jo, det var så här att min bästa kompis, som jag nämnde backhoppningen. 30:00 Hans föräldrar hade sommarställe på Öland, Stenåsa. 30:05 Och Ove, som han hette, han försvann hela sommaren med sina föräldrar och jobbade på granngården. Mm. 30:17 Som bonddräng i stort sett. 30:19 Och då tänkte jag så här, fan det är tråkigt så att han hörde efteråt mig också, jo det var inga problem. Du kunde få jobba på gården bredvid. 30:32 Och det var så lustigt för att mina föräldrar de trodde att jag var någon sorts sommarbarn där men... 30:41 Jag var ju full, de var så fräcka bönderna så att när vi kom på att jobba på sommaren, då fick ordinarie drängarna, då blev de uppsagda över sommaren. Och då tyckte, vi var ju arbetskraft tyckte de. Ja. Och mina föräldrar, de trodde jag var någon sommarbarn. 31:00 Men det var ju först upp på morgonen att hämta korna och det sista man gjorde på kvällen, det var ju att gå med korna till hagen. Ja. 31:08 Så det var verkligen jobba, men jag tyckte det var jättekul. 31:12 Kunde du mjölka? 31:14 Nej, det var ju en mjölkmaskin här. Jaha, tack borde gud. 31:17 Jag tror att vi är tillbaka på 1800-talet. Det är ingen koll alls, fast det är 80 avsnittet. 31:22 Nej, det var mjölk. 31:23 Ja, tack. Det var bra att ha koll på det. 31:26 Och sen sa jag, det var ju mycket, ja det var. 31:29 Vad tjänar du då? Jag hade fri mat och husrum. Och så fick jag en tia ibland. 31:38 Lite extra. 31:40 Men det var inget problem med sömnen på kvällen. 31:45 Då var man trött. 31:47 Hur var tonårsperioden? Minns du din första kärlek? 31:51 Oja. 31:54 Det glömmer jag aldrig. 31:56 Berätta, vem var det? 31:59 Jag var 18 år och jobbade på Långomsgatan då. Så var det en tjej som kom och sommarjobbade på en matvaruaffär i närheten. 32:10 Och vi träffades då och slog i gnister med en gång. 32:17 Men jag var 18 och hon var 15. Hon hade precis slutat plugga så att... 32:24 Ja, det var intensivt ett år sådär. 32:32 Hon var ju mycket yngre än mig. Hon ville ju ut med sina väninner och sina kompisar. Till slut så rann det tyvärr ut i sanden. 32:41 Tajmingen var inte rätt. 32:43 Nej, precis. Kärlekslivet annars då? 32:49 Hur har det varit för dig i livet? 32:52 När jag var 15 år och fick mina kompisar på frisörsskolan och det så började jag gå mycket på Nalen. 33:04 Och jag började bli mer och mer intresserad av jazzmusik då. 33:10 Och det var ju liksom Mäcka, Nalen, det var ju danspalats på Regeringsgatan då. 33:16 Där var jag i alla fall onsdag och fredag kvällar. 33:21 Och då blev det ju sent för det var nattjam då, sluta klockan två. 33:27 Och sen skulle man upp och jobba klockan halv nio. 33:31 Så att. 33:33 Jag hann man tur och sprang från regeringsgatan Nalen till Brunkebergstorg. Så hann man med sista nattbussen. 33:43 Men det var inte alltid man hann med sista nattbussen. Så jag vet många gånger, jag gick från stan, alltså Brunkebergstång, till Stusta. 33:55 Och hur långt är det här får du berätta för lyssnarna ungefär? 33:57 Ja, vad är det? Kan det vara två, tre mil? 34:00 Ja. 34:02 När kom du hem då då? 34:03 Ja, tidigt på morgonen så i bästa fall så hann jag lägga en gammal stund. Men jag sov inte så mycket. 34:23 Då är vi tillbaka med en ny ekonomiminut tillsammans med 60plusbanken. Och in till mig här i studion idag har jag Sandra Liljenberg som är chef för 60plusbanken. Välkommen tillbaka. Tack så mycket Jonas. Vi har ju i tidigare avsnitt diskuterat vad riksdagspartierna lovat inför valet. Jag ska ju nämna att både podden i sig och ni på 60plusbanken är politiskt oberoende. Men nu har ju valet genomförts och jag vill ändå höra lite grann. Vad blev utfallet? 34:54 Ja, det stämmer Jonas. Vi på 60 Plus Banken är som sagt politiskt oberoende så det är viktigt att säga det. 35:01 Det man kan säga om valresultatet är att Socialdemokraterna blev största parti och tillsammans med Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet har de fått en knapp mariotet i riksdagen. 35:15 Det innebär att Sverige sannolikt, det är inte klart, går mot en ny politisk inriktning jämfört med de senaste åren. 35:23 Och som du säger nu när det här avsnittet sänds så har man ju en majoritet på så sätt men man har inte lyckats bilda någon regering än. Ett första försök har inte ens gjorts. Men jag vill ändå att vi leker med tanken, säg nu att man lyckas bilda en regering. 35:40 Vad kan det betyda för pensionärernas ekonomi? 35:44 Det är ju fortfarande tidigt att säga exakt eftersom att en ny regering för oss ska bildas precis som du säger. Men mycket talar för ett ökat fokus på pensionärernas köpkraft. Särskilt för de med lite lägre pensioner. 35:59 På vilket sätt då? 36:01 Vi kan förvänta oss att frågor som höjda pensioner, bostadstillägg och ekonomiskt stöd till grupper med mindre marginaler får lite större utrymme. Det ligger nära flera av de partiets politik som nu då har fått majoritet. 36:18 Skulle du säga att det här betyder att alla pensionärer i vårt land får en bättre ekonomi? 36:25 Inte nödvändigtvis. 36:27 För de flesta pensionärer påverkas ekonomin främst faktiskt av makroekonomi såsom räntor, inflation och hur pensionerna räknas upp varje år. Politiken spelar självklart roll men det är bara en liten del i helheten. 36:46 Om vi sätter oss på pensionärernas stol nu då, är det någonting särskilt man bör hålla ögonen på framöver nu? 36:55 Mm, framförallt regeringens budget skulle jag säga och de konkreta förslag som presenteras under hösten. Det är först då som vi kan få svar på vilka förändringar som faktiskt kommer att kunna påverka ekonomin. 37:08 Och en liten avslutande fråga, om du ska sammanfatta valresultatet med en mening, vad säger Sandra Liljenberg då? 37:17 Först och främst att det inte är klart, så det är viktigt att säga igen. Men valet kan innebära mer fokus på pensionärernas köpkraft och ekonomisk trygghet. Men de största effekterna på privatekonomin kommer faktiskt fortfarande från faktorer som handlar om utveckling i ekonomin i stort. 37:36 Kloka insikter, intressant att höra. Vi får se vad som komma skall här ur ett politiskt perspektiv i vårt land. Tack för att du kom hit idag Sandra. 37:45 Ja, men tack. Det blir väldigt spännande att se. 37:47 Visst. 37:50 Tack. 37:59 Lumpen då? När hoppade du in i lumpen? 38:05 Ganska tidigt, 1959. Ja. 38:08 Så ryckte jag in på P10 i Strängnäs. Ja. 38:13 Och på den tiden, det var ju tio månaders militärtjänst då. 38:19 Det var ju en brytningstid där. Till exempel, man hade ju aldrig nattpermis utan man var ju tvungen att vara på regementet. Och likadant så var det ju tjänstlördagar. Mm. 38:34 Och hade man tur då. Det gick en permissionsbuss till Stockholm då. Hade man tur då. 38:41 Och hade bäddat ordentligt. 38:44 Så man inte fick bädda om. För då hann man inte med bussen. Då fick man lyfta hem. Och det var också under den här brytningstiden. Det var sista året. Man hade halmmadrasser. 38:58 Halm? Ja. Man fick... 39:03 och så fick man gå ner och stoppa i halm i dem och det var svårt att få speciellt och hade man otur då att bädda så att det var slätt det var ju nyga med bäddningen då fick man bädda om och då hann man inte med bussen men efter lumpen för vi sitter ju som vi nämnde i början på vårt samtal det är ändå en 39:32 En guldig ram här med Alfred Nobels fredspris för ditt arbete och en tjänst som FN-soldat. 39:42 Hur kom det sig? 39:43 Det blev så här att jag fick tillhöra ett sånt där förband som skulle samövas ganska ofta så... 39:51 Redan två år efter, eller ett och ett halvt år efter jag hade gjort värnplykten så var jag in på repmånad. 40:00 Det var en månad man var inne då och låg i tält. Men vi hade jättekul, kommer jag ihåg, en bra kompanichef. 40:12 Det var mycket skatta också. 40:14 Och då när vi muckade från repmötet så frågade kompanichefen. 40:23 Är det någon som vill ha något speciellt bra betyg? Bra betyg får ni allihopas hand för det har ju varit jättebra. Men med tanke på FN-tjänst eller sånt tänkte han. 40:34 Då tänkte jag. 40:36 Det vill jag åka på. För jag hade haft en kompis förut som hade berättat att han hade varit på FN-tjänst och jag tänkte att där är någonting för mig. 40:45 Vad var det som lockade? 40:47 Det var väl äventyret och sen så var det ju faktiskt FN hade ju en funktion. 40:55 FN idag är ju ganska tandlöst när det gäller världskrisen men då var ju FN en faktor verkligen så att Nu kan man ju resta förslag i FN genom vetot. Det går inte att genomföra till exempel en fredsstyrka som man kunde på den tiden. 41:21 Så man tyckte att man gjorde en insats. 41:25 Vart var det och hur länge var det borta? 41:27 Jag var borta sju månader och jag var i Gaza. 41:32 Och varav två månader låg jag nere i Schärmeltskejk på den tiden. 41:39 Det var bara stenöken och sand och solensken. 41:45 Jag var där några år senare och försökte lokalisera mig men det är fullkomligt omöjligt. 41:52 Den hajviken som den hette, den låg ju kvar. Men för övrigt så var det bara fina båtar och lite Las Vegas. 42:06 Men när du som ung tar dig ner till Gaza, vad är det som möter dig när du kommer fram? 42:14 När vi gick in över sanddynorna över Ella Rich som vi landade i. 42:21 Då slog det mig en liten tanke faktiskt. Vad fan har jag gett mig in i? 42:28 Men jag fann mig till rätta ganska snart och stortrivdes hela tiden. 42:33 Och ja... 42:36 Fick det tipset med en gång när vi kom ner att passa på att ta ut ledighet nu med en gång. För att sen i slutet på bataljon, då har man skickat hem så många av olika anledningar så att då beviljas inga livresor. Och vi hade ju då vårat livcenter i Beirut. Så redan efter... 42:58 Några veckor så åkte jag på min första ledighet en vecka till Beirut. 43:03 Och passade på där och... 43:09 Jag var till Damaskus bland annat. Man gick ihop om en taxi och åkte taxi till Damaskus. 43:16 Jag verkligen passade på att resa också. En del de sparade bara pengar och satt på kampen. Men vi var några stycken som verkligen passade på att resa. Jag var ju runt överallt där till Jordanien. 43:33 Det känns ändå som att en blandning tar ett spännande äventyr men även en viktig... 43:38 Uppgift med starka intryck. Jag tänker med flyktinglägerna i gas och runt om. 43:45 Ja det är fruktansvärt. Flyktingläger är ju något hemskt med sanitära förhållanden och allting. Det är nyttigt att ha sett med en stackars människa. Mm. 44:04 Kunde du kommunicera med hemmet, dina föräldrar? Var inte de nyfikna på hur det gick för dig där nere? 44:11 Man hade ju, det ligger en packe med mina brev här. Du skickade brev hem? Ja, ja, ja. Nu efteråt när jag ser alla de här brevena och sida upp och sida ner så tänker jag, har jag skrivit allt det här alltså? Men det var ju det. Det hände ju någonting hela tiden. Man hade ju hela tiden någonting man ville berätta för någon. 44:35 hemma och det blev ju brevledes brevformat vad känner du när du läser de här breven nu på äldre dagar för det första har jag skrivit så här mycket jag fattar det väcker ju mycket minnen ja 45:00 Lite senare i livet så ska du komma att bli pappa för första gången till din son Claes. 45:09 Och det var inte med Elisabeth som du levde sammans med idag. 45:13 Nej. 45:15 Siv. Ja. 1965. 45:17 Det var min första fru. Ja. Ja vi träffades. Jag började ju jobba då när jag kom hem och åkte tåget. Vi bodde ju i Stustad då ja. 45:29 Och på tåget så såg jag en tjej som såg som mysig och trällig. Så till slut så började jag snacka med henne. 45:38 Och vi träffades och det var Sir. 45:43 Och... 45:45 Ja, vi gifte oss 1965 då. 45:49 Och samma år fick ni också Klas? 45:51 Nej, 1964. 45:53 Och i alla fall då 65 föddes Klas då. 45:58 Hur var det att bli pappa? 46:00 Det var ju fantastiskt. 46:03 Minns du första gången du fick kolla Klas i din fand? 46:06 Ja, mycket väl. 46:10 Det glömde jag aldrig. Ja, det var ju fantastiskt. Vilket under. 46:17 Jag tänker på din pappa Harry också som du nämner att han var frånvarande en del under din uppväxt och barndom i yrken. Både med kolet som de bar runt på men även yrket som taxichaufför. Om du själv hade saknat mer tid med din pappa under din barndom. Hur påverkade det dig hur du ville vara som pappa mot kaos? Ja, absolut. 46:38 Jag var närvarande från första stund. 46:45 Fint, viktigt. 46:49 Jag förstår dig, vad fint. 46:52 Senare så träffade du Elisabeth som du än idag... 46:57 lever tillsammans med du tar dig för bröstet och hjärtat nu du skinner upp som en sol vad betyder Elisabeth för dig? allt hur träffades ni då? 47:15 ja vi träffades faktiskt på bussen från flygplatsen i Las Palmas ute ja Det var lustigt för att vi började prata lite ytligt men jag hade en kompis. 47:33 Det blev inte så mycket sagt. Men Lisabeth gjorde ett sånt intryck på mig. 47:40 Dagen efter jag tänkte jag vet ju inte var hon bor. 47:46 Då bodde man i Las Palmas så jag kommer ihåg. Jag tänkte hon... 47:52 Hon måste ju gå till stranden. Så jag kommer ihåg att jag gick efter stranden där och försökte se om jag kunde se Elisabetta. Men så har jag frågat på hotell och sådär. 48:04 Men du låter ju förälskad uppe över öronen efter bara en liten busstur. Vad var det som gjorde ett sådant starkt intryck på dig? 48:14 Vad var det med henne som gjorde att du inte kunde släppa tankarna? Jag kan inte precis göra det. Nej. 48:22 Hur fick du tag på honom då? 48:25 Jo, det var en träffpunkt på kvällarna som hette Katalina-parken där. Och den här killen som jag delade rum med, vi gick i parken där och helt plötsligt sett sitter de vid ett bord med några spanska killar. 48:44 Visar sig vara... 48:48 Hennes kille som hon skulle åka till Spalmas för att träffa. Jag kommer inte ihåg om hon var förlovad eller inte. Men i alla fall. 48:57 Så hon kände ju likadant för mig. Och det var ju liksom. 49:03 Ja det var så det hände. Och sen då så. 49:07 Så blev det slut med den här killen då. Och. 49:11 Ja. 49:12 Ni har ju varit tillsammans över 50 år nu. Vad är det som gör att man håller ihop så länge? 49:21 Man älskar varann. 49:24 Vi har ju guldbröllop här nu i oktober. 49:28 vi ska också faktiskt lyssna på en låt tillsammans och det är ingen mindre än Tom Jones han är också 86 år va? ja, vi är årsbarn och det har väl alltid varit en fantastisk förebild för mig och du har ju valt låten I won't crumble with you if you fall varför har du valt den låten? jag tycker den är så fin vi gör så att vi lyssnar på den låten tillsammans med lyssnarna här 49:57 I will wake in the morning if you call and I'll stand beside you as long as I care I will hold back the evening of your son But I won't crumble with you if you fall I will shadow the heat of your days And I'll drain from the sweat of your brow I will walk to the tune of your song But I won't crumble with you if you fall 51:15 Underbar låt. 51:18 Du och Elisabeth fick ju också barn tillsammans. 51:23 Hur många barn har du? Vi har två. 51:27 Två barn. 51:29 Och utöver det också Claes. Tre barn. Ja, tre med Claes. 51:31 Anette och Christian. Ja. 51:37 Jag vet ju också att det finns en... Ni har ju också fått barnbarn och så. Det finns en stor sorg inom familjen när det kommer till ert barnbarn Linnea. 51:52 Som för 14 år sedan då gick bort i cancer bara fem år gammal. Om det känns okej för dig kan vi stanna lite i henne också. Ja, absolut. 52:03 Vem var Linnea? Ja. 52:06 Linnea var en tvilling till Maja. De var tvillingar. 52:12 Och allt såg så fantastiskt ut att börja med. Men sen när de blev tre år så började Linnea få konstiga hostningar och härklingar och sånt där. Och det visade sig sen. 52:35 Av bara cancer hon hade fått. 52:41 Som var ganska svår. 52:44 Och det var ju ett fruktansvärt slag. 52:50 Men Linnea var en otrolig fighter. Hon var alltid glad. Alltid, alltid, alltid. 52:59 Och Maja också. Men Linnea var speciellt så. 53:07 Och i alla fall hon tillbringade mycket tid på Karolinska. Och Liten bättring ibland kanske, men sen så gick det vart efter utför. 53:23 Hon hade en otrolig livsvilja. 53:30 När du tänker på henne, finns det något särskilt minne och ögonblick som dyker upp för dig? 53:37 Ja, när vi bodde i Gladekvarn, när vi hade huset där så... 53:43 Linnea åkte i sin sulke då. 53:47 Speciellt kommer jag så väldigt ihåg. Vi gick och. 53:50 Vi sa vi gick på smultron safari. Vi gick och pluckade smultron. Och Linnea satt. I sin sulke då. 54:00 Fick. Smultron på strå. Och satt där. 54:06 Ja den synen kan jag se. 54:09 Det var någonting som. 54:12 En grej som. 54:14 Ätsa sig fast. 54:17 Sen Linné. Hon hade ju sån. 54:19 Av vilja att. Bli fem år. 54:23 Det var ju liksom. 54:25 Ett. Någonting som verkar hon. Som hon kämpade för. Men hon blev ju sämre och sämre. Samtidigt som vi fick reda på. Att det var obotligt då. 54:38 Men. 54:41 Så i alla fall så. 54:44 Vi hade femårsfest för henne hemma hos Anette och Antilles. 54:51 Hon blev tröttare och tröttare. Hon blev mer och mer medtagen men hon kämpar på. Så i alla fall så sa hon till Anette. 55:08 Hon förstod att vi hade suttit på Karolinska i fönstret och tittade när vi var där. Ambulanserna kom då. 55:17 Så hade hon... 55:19 Pratar om ambulanserna. Någon hade sagt att när man är riktigt sjuk då får man åka ambulans. 55:28 Och sen då så säger Linnea till Anette och sin mamma. 55:35 Nu mamma nu får vi nog ringa efter en ambulans. 55:43 Dagen efter så dog hon. 55:48 Fruktansvärt. 55:50 Hon fick fylla fem år. 55:52 Ja. 55:56 Och det blir ju så. När man. När man blir alldeles här. Man säger. Många av dem. Lägger ut allting på Facebook. Det är så jävla lyckligt allting. Och det är så bra allting. Men jag menar. Jag tror i alla fall att. 56:19 De flesta har sitt ok och bär alltså. Det är inte bara att garva allting utan det är... Man tänker ju ofta på det. 56:33 Men som tur är så har vi ju Maja, hennes tvillingssyster som är i Barcelona och pluggar. Fantastiskt. 56:42 Och så har vi ju en tredje liten Astrid som är en solstråle också. 56:54 Du sitter ju här nu idag fortsatt aktiv som frisör. 57:00 Jag vill ändå höra de här 70 åren. 57:03 Du har ju träffat mängder av människor men framförallt tänker jag på dina stamkunder. 57:11 Hur länge har du haft en kund som längst? 57:16 Ja, den äldsta dog tyvärr nu för ett år sedan någonting. 57:23 Och han har varit kund hos mig sedan 1966. 57:28 Åh, herregud. 57:30 Jag gick hem och klippte honom nu på slutsista åren. Men han sa alltid till mig, ja, och så undrar han vilken gång i ordningen om det är trehundrade gången. 57:44 Men ni måste ju bli någonting mer än bara frisör och en kund. Kan du beskriva en sån stamkund till dig? Hur utvecklas er relation? 57:57 Ja, man lär ju känna varandra på ett... Från kundens sida så är ju jag en nära... 58:11 vän men inte för nära in på utan många gånger kan de berätta saker för mig som de kanske inte berättar för sin bästa kompis. 58:27 Jag är lite lagom anonym och ändå känner de mig. 58:34 Har det hänt någon gång under dina 70 år att du har känt att nu berättar de någonting som du Du har också visat lite bilder här tidigare från ditt liv och det dök upp bland annat två bilder på dels från frisörsstolen. 58:55 En bild på dig och Lasse Berghagen och sen en bild på dig och Arne Weisse. 59:01 Och jag tänker i synnerhet på Arne som i så många år har varit i julvärld. Och det är viktigt hur man ser ut i tv-rutan tydligen. Hjälpte du han på självaste julafton eller hur funkade det där? 59:13 Ja det blev så att, jag kommer inte ihåg om det var Arne som frågade eller om det var jag som erbjöd. Men jag kommer inte ihåg men i alla fall så åkte jag in en sväng på julafton. 59:27 Innan Arne skulle till tv-huset och fixa till hans hår. 59:32 Arne var mycket fåfäng av sig så att han ville ha... Hur var han som person då? Arne var fantastiskt vänlig och trevlig. 59:43 Vi skrattade mycket. Han hade också mycket roliga minnen att berätta från sin tid i Göteborg. 60:00 Det hade varit en härlig gäst i podden tror jag. 60:02 Ja, jag tror det. 60:07 Hur är livet idag då, 86 år gammal? Hur tycker du livet är för dig? 60:12 Jag tycker det är jäkligt bra. 60:15 På vilket sätt? 60:16 Ja på alla sätt. 60:18 För det första att jag har fått vara frisk och kunna fortsätta jobba och allt. 60:25 Vad det för mig alltså. 60:27 Jag tycker det är jättekul. Så har jag mina hobbies och ja. Ja. 60:32 Ja, du har ju också kört ett motorintresse har vi inte ens pratat om. Men du har ju genomgående i livet haft ett stort intresse för racing, eller hur? 60:43 Ja, och det började väl ganska tidigt. Mitten på 50-talet så var det ju Speedway, det var ju mycket populärt. Okej. Ja, och... 60:57 Jag hade en kompis vars mamma jobbade på. Det fanns ett SMK, Svenska Motorklubbarna hette det väl då. Vars mamma jobbade där så att vi fick fribiljetter hela tiden. Det var ju Hammarby kanalplan som man körde Speedway då. Nu spelar de damfotboll där. Ja precis. Och där var vi ju. 61:23 nästan varenda Speedway-match och tittade. 61:27 Min dröm då var att bli Speedway-förare. 61:32 Du blev frisör istället? 61:33 Ja, så blev jag frisör. 61:35 Sen har du kört själv också en del. 61:38 Ja, men först senare för att sen började jag jobba och sen var först när jag träffade min första fru Siv vars bror var med i Huddinge motorklubb. Och då växte allt det där till liv igen. Så att jag började ju så sent. 62:04 Körde ju min första rallytävling när jag var 28 år. Och de flesta var ju mycket yngre. Men det är ofta så att jag har alltid varit äldst i de flesta sammanhang. Och då började jag köra lite rally. Men det var ju tack vare min bror som jobbade som mekaniker då. Han jobbade som bilmeck på den tid. 62:30 Så det var ju tack vare honom jag kunde... 62:33 Jag körde och han mäckade. 62:35 Det är fint ändå att kunna ha utöver din passion för ditt yrke som frisör att ha ytterligare ett intresse genom livet som du har ägnat mycket tid på. 62:47 Ja, precis. Och sen likadant när jag var i 40-årsåldern så... 62:54 Så började jag känna av rygg och axlar och sånt där. 62:58 För frisör är det ett ganska hårt jobb faktiskt. Men då kände jag en läkare som jag gick hos och jag talade om för honom att jag bara fan får ont i rygg och axlar. 63:13 Och då sa han till mig, ja Bosse sa han det är ett hårt jobb du har så han satt om du vill. Och han var en av pionjärerna som höll på med styrketräning. 63:24 De sa bodybuilding då men det ordet vill jag inte ta i min mun. Men i alla fall då sa han till mig, ja om du vill fortsätta som frisör då får du nog faktiskt börja träna annars kommer inte du orka mer det här. 63:40 men liksom det blev en passion och med tiden så märkte jag ju att det där i rygg och axlar som jag kände det var borta är det anledningen till den här bilden du visade mig tidigare där du är måste jag ändå säga rejält muskulös 63:58 Vältränad. 64:00 Den ska vi bara med att slänga upp till lyssnarna också så får de se en muskulös bossa i sina bästa år. 64:06 Håller du igång något idag då? 64:08 Ja, jag kör i alla fall två, tre gånger i veckan. 64:12 Fantastiskt. Har du några framtidsdrömmar? 64:17 Ja, att fortsätta som jag gör. 64:21 Så länge som möjligt. 64:23 Jag tänker att du ska få avsluta vårt fina, fina samtal med att ge både mig och framförallt alla som lyssnar ett livsråd baserat på det liv som du har levt och som du har berättat om precis. Vilket livsråd vill du dela med dig utav då? 64:43 Ja, att ha sin ödmjukhet kvar. 64:48 Det täcker mycket. Mm. 64:50 Mot andra och mot sig själv också kanske. 64:53 Ja. 64:55 Att inte ta allting för gives utan allting kan ändras så här bara. 65:02 Så det gäller att garva så länge man kan. 65:09 Det skrattet tycker jag får runda av det här underbara samtalet. Jag är så glad Bosse för att jag fick komma hit och träffa dig. 65:18 Och vi passar också på att säga tusen tack till alla som har lyssnat på ditt samtal och din livshistoria här. Så tack till alla som har lyssnat. 65:30 Tack själv. 65:30 Tack. Hej. 65:37 Vet du en person som är över 80 år som skulle vara en fin gäst i den här podden? Maila mig då på hellosnablajonasulback.com. Vi planerar redan nu nästa säsong. 65:48 Och glöm inte att följa oss på Facebook och Instagram där vi lägger upp en massa härliga videoklipp från våra samtal. Återigen, tusen tack för att du lyssnar på den här podden. Ha det bra, hej då! 66:04 Det här var en produktion från Podd Agency.